Det här skulle kunna vara bösta veckan på hela säsongen, med strålande sol, skidåkning och fest hela dagarna, eftersom jag nu har slutat jobbet och fortfqrande har en vecka till hemresa.
Men icke. I stället lyckas jag max ta mig utanför dörren för att sola lite, inte för att jag inte vill åka skidor utan för att jag inte har någon att åka med. Har tröttnat lite på att alltid vara den som frågar, "ska vi göra nåt, åka, festa" etc men sen alltid bli bortglömd när saker faktiskt händer.
Nu har Jules rest hem också så då blir jag ännu mer osynlig. Det blir rätt uppenbart hur mycker jag har använt henne som livlina i vinter. Om hon skulle ut så gick jag med, åkte hon skidor gjorde jag detsamma.
Ser bara så extremt mkt fram emot att få komma hem, men så har jag känningar ute efter ett nytt jobb och kanske eventuellt skulle kunna få ett i Hardanger (Bergen) men jag vill verkligen inte flytta dit. Jag vill hem till skärgården och familjen och vännerna, men då har jag ett jobb som väntar där, som jag inte gillar, och försakar ett jättebra jobb i Norge...
Och jag kan inte gärna säga upp mig heller, och gå arbetslös. Hur fan skulle det gå?
Blir bara så enormt jävla trött på allt.
Ta mig hem. Nu.
Puss.
