Det är en sån där dag idag. En sån som börjar rätt bra, med sovmorgon och shiet, och som slutar med att man känner sig sjukt låg och ensam. Men det är ändå inte så illa som det kan vara, utan mest en dålig känsla i magen och en motivation att plugga som ligger nere på noll. För jag borde verkligen ta itu med min disciplin. Jag kan inte vara lika värdelöst efter i den nya kursen som i den förra. Aaaahrg.
Som tur är känns inte alla dagar så här, men tyvärr alldeles för många för min smak. Dessutom är det definitivt fler nu än innan jag flyttade. Och värre. Surprise.
Jag vet inte om spontana gråtattacker är hälsosamt (det är bra att få det ur sig osv) eller ett tecken på att jag är typ galen. Eller åtminstone manodepressiv.
För med jämna mellanrum har man haft perioder som man är deprimerande låg (Ha!) under veckor eller månader. Men då var man åtminstone hemma, med familjen och vännerna. Nu är det ända sättet att prata med dem via telefon eller chatt. Det är inte direkt ett fullvärdigt substitut.
Sitter och planerar vilka helger jag kan åka hem, för jag står inte ut med att sitta ensam på mitt rum en hel helg, utan att ha nåt att göra.
Jag tror jag skulle gå sönder. Jag vet att vissa skulle säga att det är jobbigt för de flesta i början och att man vänjer sig, och att andra skulle säga
KOM HEM NU, men jag vet inte om det skulle göra så stor skillnad. För alla andra drar iväg på äventyr och har det sjukt roligt
utan mig och är man i så fall inte lämnad kvar? Eller är det bara så skönt att vara nånstans där man känner sig trygg och älskad? Och kommer man i så fall någonsin vilja åka därifrån?
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till så jag får väl
torka tårarna och kolla gif:s på Tumblr för att trösta mig eller något.
Puss hej.
.jpg)
